Fail

Dagens fail presenteras av Linus och Jonas.

Våra hjärtan har blivit krossade. Vi har insett att vi inte är nog söta för att kunna lifta till Revelstoke. Så nu är det bara att dränka sorgerna med läsk och tv-spel.

//Jonas broken heart

pow pow

Efter påtryckningar och förolämpningar riktade direkt mot min manlighet är det till slut dags för mitt första inlägg här på bloggen.

Vi har börjat komma in i vardagen här borta och den enda stressen man känner är över att hinna dricka upp sin öl innan den blir avslagen. Motellet som vi hade hört skulle vara riktigt sjabbigt visade sig vara riktigt okej. Det enda man kan klaga på är att duschmunstycket är monterat ala Lost In Translation.

Våra dagar ser ut ungefär så här:

• Sova tills man vaknar, runt 9 brukar det bli för mig och en halvtimma till för linus
• Ta på sig ett par blöta snowboardskor och ställa sig vid vägen 20 meter bort för att lifta
• Prata med någon skön local i bilen på väg upp till backen
• Åka i snitt 2 åk per dag. Rekordet ligger på 5 åk för mig, men då var jag död efter att ha försökt hålla samma tempo Mari och Julie - två norska galningar på skidor.
• Hem och ta en öl och äta lite chips för att få energi till att laga mat
• Äta
• Sova
• Upprepa!

Man tänkte att ens engelska skulle förbättras av två månader i ett engelsktalande land... FEL! Ett vanligt samtala går ungefär: -How's it going? -Yeah it's awesome, man. -Yeah, totally! - Yeah...

Man hade också en tanke om att man skulle träffa lite sköna locals som man kunde lära känna - FEL! De enda vi umgås med hittills är norskor, danskar och islänningar - vilka är riktigt härliga! Vi träffade iof en kiwi i fredags som bjöd på en kanna öl och tyckte att vi skulle komma förbi och skejta i deras miniramp. Vet inte om det är den bästa idén att släppa iväg linus, som aldrig åkt i en ramp, och bryta armen efter en vecka i Kanada.. we'll see..

De senaste dagarna har varit en ständig jakt på puder. Detta eftersom vi missade dumpen som var fredagen innan vi kom hit.. alla man träffar pratar om hur awesome det var. Aja, igår hajkade/klättrade vi en dryg timme rakt upp i en meter puder, för att när vi väl kom upp inse att man kunde ta en väg runt som några på skidor gjorde. Men det var väl värt mödan, blev bästa åket hittills! Imorgon fortsätter jakten efter puder med en resa till Revelstoke, om inte linus hals blir ännu sämre. Planen är att ta brädan under armen och ställa sig och lifta vid stora vägen kl 8 på morgonen för att försöka hitta någon trevlig dude att lifta de 15 milen med. För att sedan komma fram till 10 cm nysnö och sen ska det tydligen komma ännu mer under dagen. Wish us luck!

Hmm, läste just igenom inlägget och tyckte inte jag lät så positiv, vilket är helt fel! I'm living the dream, living the dream.. It's awesome, dude.

//Jonas sleepy eyes

Resan

Så jag sade helt enkelt farväl till de där hemma, dvs föräldrarna och gamlingen Abel som alltid brukade hänga med mig nere i mitt rum i Svartbjörnsbyn under tonåren och lyssna på dödsmetall, och begav mig till Kallax.

Under resans första 16 timmar så hann vi med att:

1. Flyga till Stockholm från Luleå. (L&J, Linus och Jonas)
2. Käka på McDonalds. (L&J)
3. Sova ett par timmar på Arlanda. (L&J)
   
4. Flyga till Frankfurt. (L&J)
5. Bli raggad på av piloten när vi steg av i Tyskland. "Vilken fin kofta du har... ;)" (Jonas)
6. Käka på McDonalds, de har tydligen ingen dressing till pommesen i Tyskland. (L&J)
7. Tro sig bli utsatt för en slumpmässig cavity search i Tyskland då säkerhetsvakten drar på sig gummihandskar när han skulle till att leta kontraband. (Linus)
8. Hoppa på planet till Calgary. (L&J)
   

Tacka vet jag då flygplansmaten, eller vad sägs om någon sorts pirog med lamm och mint? Smakar ganska precis som det låter, pölsa blandat med tandkräm.

Jonas: "Men det var rätt gott ju!"
Linus: "Ok."

Ungefär 5 filmer senare, bland annat Memento och No Country for Old Men, så landade vi i Calgary, världens plattaste område, Skåne är fan som Alperna i jämförelse. Något intressant var det att hela flygplatsen var klädd i heltäckningsmatta, vilket vi senare fick lära oss är rätt mycket standard överallt här borta.

På väg ut genom säkerhetskontrollen så blev vi uppehållna av en italienare utan några som helst engelskakunskaper. Han behövde hjälp med att fylla i sitt declaration card vilket är ett sorts formulär där man anger vad man har med sig för saker in i landet, hur länge man ska stanna mm. Så där stod vi och lekte charader för att få ur honom ifall han tex hade några vapen med sig genom att låta "BANG BANG" och låtsas dra vapen vilda western-style. När vi kom till frågan "Have you been to a farm recently and are you going to a farm in Canada?" började vi bara asgarva och fyllde istället för att fortsätta denna idiotiska lek i hans formulär såsom vi tyckte såg rätt ut.

Genom att fråga oss fram (sjukt så hjälpsamma och trevliga kanadensare är) lyckades vi hitta oss till ett motel där vi, efter att ha käkat ribs på ett jävligt chill ställe, slocknade utav den sjuka sömnbristen vi dragit på oss.

Nästa dag var det dags att inhandla ny utrustning och därefter ta oss mot Golden. Efter att ha irrat runt någon timme downtown fick vi vägbeskrivning till en gata där det fanns 4 snowboardbutiker och en jävligt underlig blomaffär (se bild). Den sista visade sig vara den bästa och efter att ha snackat brädor, bindningar och skor med Nick, killen som jobbade där,

- "You have really small feet man, one would imagine you would just blow away in the wind!"

, så var vi helt plötsligt ägare till helt nytt gear, ett par Lib Tech-brädor med reverse camber, fkn bananas! Ett par hundra meter därifrån hör vi någon komma springande och ropande bakom oss:

"Jonas, Li-o-nus! Can't let you guys leave without repping The Source!"

Han gav oss ett par klistermärken var och sen bar det av till busstationen.

Vi hade tidigare läst att den här busstationen skulle vara en av de tråkigaste platserna på jorden, men vi blev helt saliga när vi anlände och såg spelhallen. Bubble Bobble, Street Fighter II, nån skum version av Ghouls n' Ghosts, så episkt att vi nästan höll på att missa bussen mot Golden. Innan vi stack vidare hann jag iaf med att plocka tredjeplatsen i Bubble Bobble och spöa Jonas i SF2 ett par gånger, jävla scrub!

När vi väl satt på bussen hade det hunnit bli mörkt ute, så vi missade hela upplevelsen med att åka igenom de klippiga bergen, får ta det på tillbakavägen. Väl framme i Golden fick vi skjuts av en local till vårat motel, vilket är var vi sitter just nu, sega och jävliga efter två dagar i backen och en fredag på puben.

Har i skrivande stund näsan full med kaffe efter att ha svalt skiten fel och sprutat sagd dryck över frukostbordet. Som tröst för den psykiska och fysiska smärtan (sved som fan!) har jag nu tagit resans sista snus. Får väl se nu i veckan om det var en bra idé att sluta snusa under resans gång eller inte. Har fortfarande inte stött ihop med någon svensk, så verkar bli problem att få tag på mer. Närmaste vi kommit är ett par norskor, men mer om det nån annan gång.


Nu bär det av ut på stan för att kolla läget, som vanligt avslutar jag med en skön bild att njuta av. Nästa gång är det fan Jonas tur att skriva.

/ Linus

5 dagar för sent

Efter kanske 5 dagar av uppskjutningar har nu äntligen den här bloggen fått ett namn. Får fan ångest när det handlar om att hitta på namn till saker, nåväl:

- "Varför kickingbananas?"

Endast den observante kommer nog lära sig det och förhoppningsvis var namnet bättre än de flesta av dessa alternativ:

• 2guys1mary
• kickinghorsehiddensnow
• lifeaswesnowit
• goldendays
• sixfeetofsnow
  
• kickingwhores

... Lyckligast är jag nog bara för att det inte är något Z med i namnet som Jonas bestämt skulle ha.

Ligger hur som helst nu i sängen i Golden och funderar över ifall amputation verkligen är ett så dåligt alternativ för att slippa träningsvärk då vi äventyrade Kicking Horse för första gången idag. Detta innebär alltså att vi redan kommit efter med bloggandet men all spännande information om resan, maten och bubble bobble-rekorden kommer läggas upp i vanlig kronologisk ordning så fort tid finns över till detta.

Tills dess kan ni iaf få en bild att njuta av.

/ Linus