6 timmar vs 10 minuter

Vet inte ifall resans sista dagar kunde ha varit mycket bättre. Sista åkningen tog vi (svenskarna - jag, Jonas, Patrik och Gudmar) i fredags i Roger's Pass, bil hyrdes för att ta sig dit och snöskor (ett tips till alla nybörjare på snöskor, försök inte backa med dem i djupsnö) hyrdes för att kunna ta sig omkring där. Förväntningarna var väl kanske inte på topp då torsdagens åkning i Kicking Horse visade sig vara bland den sämsta vi haft, vi gick out of bounds och fick iofs första spåren men det är inte så mycket värt då det bara är skare överallt, men vi skulle iaf få knalla runt i passet och se på naturen. Väl där går vi in på informationscentret och får höra att ja, vi måste ta oss minst 900m uppåt, vertikalt räknat, för att få någon bra snö alls. Vi bestämde oss för att prova på ett ställe som hette Asulkan Cabin (ca 900m uppåt, 9km framåt) och fortsätta därifrån ifall tiden tillät. Första 6-7 kilometrarna bestod i princip av skog och skare men därefter började stigningen på allvar och vi nådde själva alpina delarna snart därefter.

Going up #1.

Going up #2. (COPYRIGTHS MR GUDMAR!)

Vädret var perfekt, klarblå himmel men fortfarande kallt, så tempot hölls ganska högt och vi var framme vid stugan efter ungefär 3 timmars arbete. Då vi trodde det skulle ta betydligt längre, kanske 4-6 timmar, så bestämde vi oss för att fortsätta därifrån. 2-3 timmar senare var vi redo att börja cruisa neråt. Ungefär 10 minuter senare var allt över, men vilka jävla 10 minuter.

Thumbs up! (Funkar den istället för \o/, mr Seha?)

Jonas leker snöbomb!

Patrik med puder.

Gudmar med luften.

Vi väntade alltså med det bästa åket till sista dagen, hade man vetat om hur jävla grymt Roger's Pass var hade man lugnt farit dit mer. I vanliga fall behöver man inte alls hajka lika långt för att få bra åkning, finns tydligen gott om trädlinjer och dylikt att hitta vilka är sjukt mycker mer lättillgängliga.

Lördagen åkte vi ingenting som ni nog kan räkna ut, istället firade vi Jens födelsedag (hurra, HuRra, HURRA!) med hockeytårta, bowling och öl. Jonas hade tidigare under dagen hittat en matrix-rock för att par dollar på en thrift shop och gick därmed till bowlingen utklädd som Trinity.

"Dodge this."

När Rockwater senare stängde och kvällens upptåg var klara så hjälpte vi Jens till bussen och sa våra farväl. Därefter var det dags att packa själva, bussjäveln gick 06.45. Lyckades under fyllepackningen slänga ner ett multi-tool och några insektsnycklar i mitt handbagage, blev stoppad i säkerhetskontrollen i Kanada där mina verktyg nu förmodligen fått ny ägare. Tråkigt tråkigt men desto roligare ska det bli när knarkspan här i Tyskland hittar haschet jag planterat i Jonas bagage, ha-HA idiot!

Hängde söndag-måndag i Calgary där vi bodde hos de två danska Ditte vi lärde känna i Golden ett par veckor tidigare. Medans vi var i storstaden passade vi på att se Alice in Wonderland på IMAX! 3d suger fan, iaf när man har dåliga platser. Hade hur som en jävligt bra stund där också men nu orkas det inte med att skrivas nå mer detaljer.

Ditte, Jonas och Stumpy (Ditte).

Tack och farväl till alla som gjorde den här resan så jävla grym som den blev! Vi ses förhoppningsvis igen längs vägarna, pisterna eller kanske tältraderna under sommarens festivaler.

Och till er där hemma i Sverige, vi ses snart!
Finns nu bara en sak kvar att säga, Kåbdalis till helgen någon?

/ Linus